När jag åker tillbaka till Vallda prästgård efter att ha lämnat eller hämtat barnen på Vallda Klasbergs förskola och i Toråsskolan färdas jag på Valldavägen, uppför backen mot Vallda kyrka. Då har jag Onsala i ryggen och Trekanten framför mig.  Kyrkan som tornar upp sig på åsen är alltid ett så vackert blickfång, avtecknad mot himlen som en litografi, vars omgivande tryckfärger varierar med väder och årstid. Kom ihåg att titta efter ordentligt nästa gång du kör, cyklar eller går den vägen, även om du precis som jag gör det varje dag. Det är en syn som gör en glad över att bo i Vallda!

De äldsta delarna av Vallda kyrka är senmedeltida, från slutet av 1200-talet. Att en kyrka av sten byggdes då tyder på att Vallda hade en stor och livaktig befolkning vid den tiden. Även antalet gårdar i Vallda kyrkby tyder på detta; med sina 28 stamfastigheter, de flesta om ett mantal[1], var byn faktiskt störst i hela norra Halland.[2] Namnet Vallda, som då skrevs Valdhe och senare Walle eller Walde, härrör högst troligt från danskan. Halland var ju danskt fram till 1645 då freden i Brömsebro slöts.

I Brömsebrofreden avstod Danmark Jämtland, Härjedalen, Gotland och Ösel till Sverige. Dessutom fick svenska medborgare tullfrihet genom Öresund och Bälten, vilket var centralt för Sveriges handel västerut. Som garanti för att tullfriheten skulle upprätthållas fick Sverige Halland på 30 år. Det var alltså meningen att Sverige skulle ha Halland på 30 år, men än har vi inte lämnat tillbaka det 🙂

Valldas kyrktorn byggdes på 1700-talet, närmare bestämt under åren 1765-70. Före dess stod en klockstapel på andra sidan vägen, på det som än idag kallas Klockehögen.

Vallda kyrka

Vallda kyrka sedd från parkeringsplatsen tvärs över Valldavägen

[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Mantal

[2] Källa: Valldaboken 2002, sid. 32