Historien är inte bara det som varit

På 1860-talet var antalet invånare i Vallda drygt 2 300 personer[1]. Under sista delen av 1800-talet och första halvan av 1900-talet blev Vallda en avfolkningsbygd, huvudsakligen på grund av bristen på försörjningsmöjligheter och arbetstillfällen i socknen. Så många som 900 personer emigrerade från Vallda till Amerika, samtidigt som många flyttade till andra städer i Sverige. Denna trend vände först under 1950-talet, till följd av förbättrade kommunikationer till framför allt Kungsbacka och Göteborg där det då blev möjligt att ha sitt arbete även om man bodde ute på landet.

Idag är vi totalt drygt 8 450 invånare i Vallda, enligt Statistiska Centralbyråns (SCB) senast uppmätta statistik[2]. Vi utgör alltså cirka 11 procent av hela Kungsbackas befolkning.  Könsfördelningen i såväl Kungsbacka som helhet som i Vallda är jämn; bara lite drygt 1 procent fler män än kvinnor bor här.

Invånare med rötterna i Vallda är idag i minoritet jämfört med de som själva valt att göra orten till sin nya hembygd. Varifrån de första människorna kom som bosatte sig i Vallda under senare delen av äldre stenåldern (tidsperioden mellan 10 000 – 4100 f Kr) vet vi förstås inte med säkerhet. Men det är väl en inte alltför långsökt gissning att de även på den tiden kom närmast från Göteborgshållet. Där har man nämligen dokumenterat tidigare boplatser än i Vallda, bland annat vid Sandarna i Majorna, i Västra Frölunda och i Balltorp.

Historiska Museet i Stockholm beskriver äldre stenåldern så här:

Människorna spred sig norrut, först längs de isfria kusterna och sedan inåt landet. Cirka 7 000 år f Kr var istäcket helt borta, och då fanns boplatser över hela Skandinavien. De flesta av stenålderns människor här uppe i norr var säsongsboende – man flyttade mellan olika boplatser när årstiderna växlade för att få ut det bästa av naturen. Man rörde sig över stora områden. Under sommaren bodde man vid kusten där man fiskade och jagade säl, och på vintern flyttade man mot inlandet och jagade älg. Men inte alla levde så – särskilt vid kusten tror man att det fanns permanenta boplatser.

 

Då liksom nu trivdes alltså människorna bäst längs kusterna. Inte minst under sommarsäsongen, även om man inte i samma utsträckning som i våra dagar ägnade sig åt trivsam rekreation och socialt umgänge. Många områden i dagens Vallda är tidigare sommarstugeområden som utvecklats till permanentbostäder, men flera nyproducerade områden har också tillkommit under senare år. Visst känns det som att historien upprepar sig?

 

 

Stenåldersmänniskorna levde i små grupper, sällan större än en familj[3]. Med tanke på att det på den yta som idag motsvarar hela Sverige bara fanns ett par tusen människor kan man tänka sig att endast ett fåtal uppehöll sig i Vallda. Kanske var proportionerna som idag? Enligt SCB:s senast uppmätta statistik från december 2013 bor 0,00088 procent av Sveriges befolkning i Vallda. Med stenålderns mått mätt motsvarar det – om vi antar att det fanns totalt 5 000 människor på motsvarande Sveriges yta – drygt fyra personer. Ungefär lika många som i en nutida medelsnittsfamilj.

 

En annan ytterst långsökt (och kanske en aning förmäten, men ändå) parallell kan på tal om historieupprepning dras till det faktum att Vallda Prästgård numera bebos av en läkare. År 1822 tillträdde prästen Johan Emanuel Ljungvall sin tjänst i Vallda/Släp[4]. Han verkade, liksom sin företrädare Gustaf Fredrik Hjortberg 50 år tidigare, inte bara som präst utan som läkare (Hjortberg bodde i och för sig aldrig i Prästgården utan i sitt egenhändigt skapade Gustafsberg tvärs över Valldavägen, men om denne man ska ett senare blogginlägg handla).

Historia är ett fascinerande ämne och vi bör alla ha ett visst mått av bekantskap med vår egen. Inte minst för att kunna hantera sam- och framtiden. Det här var en liten introduktion till Valldas historia och det kommer mera! Det finns mängder av fantastiska fakta och kuriosa för den som vill veta vad som ägt rum i vår viktiga del av världen. Eftersom den utmärkta och mycket efterfrågade Vallda-boken är tillfälligt slut är alltför många förhindrade att förkovra sig på egen hand. Exemplar återfinns dock för allmänhetens nytta i Vallda kyrka, på Nordhallands Hembygdsförening på Västergatan i Kungsbacka samt, numera, även på Prästgårdskliniken i Vallda Prästgård. Där tjänar den som inspirationskälla att ösa ur för, bland andra, denna bloggs upphovskvinna.

Väl mött och välkommen åter!

PS. Rubriken till detta inlägg är en omskrivning av ett citat av Sigrid Undset (1882-1949):

”För det är inte sant att historien bara är det som varit”

DS.

PS2. Andra favoritcitat om historia:

”Man måste kunna överblicka 6 000 års historia för att förstå ögonblicket”

Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)

”Med åren fylls man mer och mer av sin egen historia. Till sist är man inte något annat”

Frithiof Brandt (1892-1968)

DS2.

 

 

[1] Källa: Vallda-boken, Vallda hembygdsgille 2002

[2] http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/

[3] http://www.historiska.se/historia/stenaldern/aldrestenalder/

[4] http://www.hembygd.se/vallda/prastens-halsokalla/

prastgardskliniken-privatlakare-goteborg-jumbotron-bkg-test4

Om att bli avtalspatient på Prästgårdskliniken


Alltid samma läkare – Din egen, fria besök och medicinsk rådgivning, utan att behöva vänta och på tider som passar dig: 2 700 kr/år